Ökad livsmedelsberedskap: Sveriges fiskodlare vill vara en del av lösningen

Med hundratusen sjöar, tiotusentals mil strömmande vattendrag och flera hundra mil kuststräcka med kringliggande hav har Sverige goda förutsättningar för ökat vattenbruk. Men för att etablera företag och växa krävs flera olika tillstånd, processer som både tar tid och kostar pengar.
– När man söker miljötillstånd räknas inte alla värden som finns av att företaget vill producera odlad fisk i Sverige som ett plusvärde. Dessutom är tillstånden tidsbegränsade – oftast på tio till tolv år i taget – vilket skrämmer både entreprenörer och investerare, säger Wenche Hansen.
Hon berättar om flera skräckexempel, såsom Smögenlax som sökt tillstånd i över sju år, som överklagats och återförvisats flera gånger. Och Slotts Lax, som fick ett nytt och utökad miljötillstånd för över tre år sedan, men där överklagningsprocess för odlingstillståndet ännu inte är avgjort.
– Flera av de planerade stora RAS-anläggningarna* i Sverige saknar fortfarande kapital. I tider med högt ränteläge, ökade investerings- och produktionskostnader är det svårt att få de ekonomiska kalkylerna att gå ihop.
I dag finns bara en handfull stora aktörer inom svensk fiskodling medan flera små antingen har köpts upp eller avvecklats eller kämpar på i liten skala.
– Stora kostnadsökningar, krångliga tillståndsprocesserna i kombination med att företagen vill säkra spårbarheten genom hela produktionscykeln från rom till matfisk gör att utvecklingen går mot större koncerner. Det är svårt för små företag att driva fiskodling både ekonomiskt och socialt hållbart; fisken behöver tillsyn dygnet runt.

Ändå är Wenche Hansen hoppfull. Pandemi, kris och krig har fått upp svensk livsmedelsproduktionen på den politiska agendan på ett helt annat sätt än tidigare. Och då flera medlemsföretagen nyligen fått utökade tillstånd väntas produktionen öka inom några år.
– Vattenbruksnäringarna är en del av lösningen för att tillgodose livsmedelsbehovet i Sverige. Fisken är som ett levande proteinlager – och viljan att växa finns definitivt hos våra medlemsföretag!
Regeringen jobbar uttalat för att förenkla regelverket. Flera remisser håller på att beredas till förslag samtidigt som myndigheterna fått ett tydligare uppdrag att göra tillståndsprövningar, tillsyn och kontroller smidigare.
– I grunden är det inte ett problem att vi har hårda krav men de måste vara rimliga, rättssäkra och inte lika kostnads- och tidskrävande som hittills, säger Wenche Hansen.
I dag är det röding och regnbåge som står för de största volymerna av svenskodlad fisk; produktionen av dessa arter är på cirka 10 000 ton per år.
– Med rätt förutsättningar skulle vi kunna odla det tiodubbla. I Norge odlas över hundra gånger så mycket.
För att lyckas krävs inte bara fler odlingar och ökad produktion på befintliga utan även fler slakterier och utbyggd förädlingsverksamhet.
– Sårbarheten i primärproduktionsledet sprider sig vidare genom hela värdekedjan. Såväl förädlingsföretag, grossister som dagligvaruhandel vill veta vilka volymer de kan köpa över tid. Det är en process att ta in nya arter, då måste man veta att svenska företag kan leverera på sikt.
Vad kan livsmedelsbranschen göra tillsammans?
– Vi måste bli bättre på att erbjuda svenskodlad fisk till konsumenterna och utbilda dem till att inte bara äta själva filén. Vi behöver även bygga upp en hållbar infrastruktur för att bättre kunna ta vara på restströmmarna, säger Wenche Hansen.
Hon nämner fiskrens från slakterier, som i högre grad kan användas för att tillverka fiskolja och fiskmjöl. Processindustrin skulle även kunna plocka ut proteiner – alltså kollagenet – från det vi människor inte vill äta.

* RAS står för Recirkulerande vattenbrukssystem, där fisk och andra vattenlevande organismer odlas i tankar och dammar i en kontrollerad miljö.