Så ska den biologiska mångfalden säkras: ”Basen för all matproduktion”

När FN:s globala konferens för biologisk mångfald, COP15, som ägde rum i Montréal i Kanada, avslutades strax innan jul var tongångarna bland delegaterna ganska positiva.
– Vi kom till beslut och har satt nivån. Nu gäller det att världens länder också gör det de sagt att de ska göra. Det kommer att handla väldigt mycket om politisk vilja, säger Torbjörn Ebenhard, en av EU:s förhandlare och till vardags forskningsledare för Centrum för biologisk mångfald på SLU.

Så vad är det Sverige och andra länder har förbundit sig att göra?
– Det är många olika delar som hänger ihop. Kärnan är hur tillståndet för den biologiska mångfalden ska se ut 2050 och vilka åtgärder som behöver uppfyllas till år 2030 för att detta ska kunna uppnås. Det finns även beslut kring hur vägen dit ser ut och hur det hela ska övervakas, rapporteras och finansieras.

När det gäller de övergripande målen för att bevara den biologiska mångfalden till år 2050 så handlar det om att höja alla ekosystems resiliens, inklusive alla typer av produktionssystem såsom skogs- vatten-och jordbruk.
– Syftet är att restaurera och bevara produktionsförmågan, att stoppa artutrotningen av både vilda och domesticierade djur, och att bevara den genetiska mångfalden, säger Torbjörn Ebenhard.

Ett annat viktigt mål är att all biologisk mångfald ska nyttjas på ett hållbart sätt för att kunna fortsätta att försörja även kommande generationer.
– Det handlar om att fördela nyttan av jordens genetiska resurser, alltså allt som innehåller DNA, möjligen genom ett vinstdelningssystem där rika länder avsätter en procent av alla vinster till en särskild fond för fattiga länder att använda.

Vad behöver vi göra här i Sverige?
– Först måste regeringen analysera vad som står i målen från COP15 och sedan ta fram med en ny nationell strategi kring hur naturen och odlingslandskapet ska brukas för att gynna den biologiska mångfalden. Det finns redan en gammal proposition om detta, nu behöver den ses över och miljömålen måste bli mer operativa. Men det är många definitionsfrågor att ta ställning till, inte minst vad hållbart nyttjande innebär. I det arbetet är det viktigt att ha med alla intressenter och att jobba underifrån, säger Torbjörn Ebenhard.

Men det är inte bara politiken och jordbruket som har ett ansvar utan även näringslivet.
– Insikten om att vi är helt beroende av biologisk mångfald finns nog hos de flesta livsmedelsföretag. Biologisk mångfald är basen för all matproduktion och det handlar om minst 50 000 arter som vi är direkt beroende av för att alls kunna producera livsmedel, säger Torbjörn Ebenhard.

Han nämner särskilt det faktum att man inom den svenska livsmedelskedjan importerar många råvaror och insatsvaror, vilket i sin tur påverkar den biologiska mångfalden i andra länder.
– Den som någon gång har flugit över en palmoljeodling i Sydostasien vet hur det kan se ut när det inte finns någon biologisk mångfald över huvud taget.

För livsmedelsindustrin är det därför oerhört viktigt att göra en ordentlig översyn av den egna försörjningskedjan, att vara ärlig, transparent och hela tiden arbeta för att förbättra sina processer för att säkra den biologiska mångfalden.

Om man bara köper certifierad soja och palmolja, kan man känna sig trygg då?
– Det är alltid bättre att köpa certifierat jämfört med ocertifierat men man måste vara medveten om att det alltid handlar om kompromisser där inget är perfekt. Och kriterierna kommer att behöva ses över, säger Torbjörn Ebenhard.

Hur ser du på en eventuell märkning för biologisk mångfald på livsmedelsförpackningar?
– Det är svårt att ta fram en sådan märkning eftersom det inte finns någon ”gemensam valuta”. När det gäller klimat kan man uttrycka utsläppen i koldioxidekvivalenter, mäta resultatet i form av temperatur och sätta in olika kompensationsåtgärder, men för biologisk mångfald finns ingen motsvarighet. När vi förlorar ett antal arter som dött ut så går det aldrig att kompensera i efterhand.