Jonas Tunestål: ”Jag har mer vilja än talang”

Kyckling är råvaran som har allt: god, näringsrik, klimatsmart och prisvärd. Det menar i alla fall Jonas Tunestål, vd för Scandi Standard.
– Kyckling är svaret på många frågor och utmaningar. Inte minst är det en mångsidig produkt som fungerar lika bra som snabbmat som till en festmåltid. Alla kan äta kyckling, oavsett vilken religion man tillhör eller vilket land man kommer ifrån, säger han.

Scandi Standard grundandes 2013, när danska Danpo och svenska Kronfågel slog sig samman. I dag är företaget ledande producent av kylda, frysta och färdiglagade kycklingprodukter i Norden och på Irland, har runt 3 000 medarbetare och en årlig omsättning på över 12 miljarder svenska kronor.
– Varje värdekedja är nationell med lokala lantbrukare, lokala slakterier och styckningsanläggningar. Men storlek är bra när det gäller strategier, investeringar och effektivitet. Vi kan använda samma processer och benchmarka mellan anläggningarna. Ur ett globalt perspektiv är vi en liten spelare men vi kan samla våra resurser när vi exporterar, säger Jonas Tunestål och berättar att kycklingfötter och vingar är efterfrågade produkter i Sydostasien.

Att Jonas Tunestål alls hamnade i livsmedelsbranschen var en slump. Mellan studenten och lumpen fick han extrajobb i produktionen på Ugglarps slakteri, där han fick lära sig att både slakta och stycka – och trivdes så bra att han kom tillbaka efter militärtjänstgöringen.
– Jag hade egentligen tänkt läsa vidare i Lund men fixade min utbildning genom att läsa ekonomi på kvällstid. Ugglarps var som en familj för mig, ett vänligt företag med fantastiska medarbetare som ville göra bra grejer tillsammans.
Efter sin examen blev han ansvarig för ekonomi och administration. När Ugglarps 2008 blev uppköpta av Danish Crown fick han rollen som försäljningsdirektör i det nya företaget, och 2014 blev han vd för KLS Ugglarps och verkställande vice president på Danish Crown.
– Vi växte från att ha en marknadsandel på omkring sju procent till att nå runt 40 procent på såväl gris som nöt. Samtidigt gick vi från att ha 100 anställda till omkring 1 700.
Våren 2022 fick Jonas Tunestål erbjudande att ta över som vd på Scandi Standard.
Vad finns det för likheter mellan branscherna?
– Mycket är väldigt likt, inte minst logiken kring vår ”omvända värdekedja”, där vi köper in en hel produkt som vi sedan plockar isär. Nästan alla andra produktionsformer inom industrin är precis tvärtom. Där köper man in komponenterna för att tillverka något, och producerar det som efterfrågas. För oss är tillgångsströmmen mer konstant och då gäller det att lägga pusslet rätt.
Vilken är den största skillnaden på jobben?
– Att vara på börsen. Vi rapporterar varje kvartal och jag gillar det. Fördelen är att vi måste vara publika med allt vi gör, från att rapportera resultat till att presentera hållbarhetsnyckeltal. Det driver oss att hela tiden bli bättre.

Skandalerna kring kyckling och bristande djurskydd har duggat tätt under de senaste åren. Det gäller inte minst Kronfågels egen anläggning i Valla, där kycklingar bland annat skållats levande. Till detta kommer brister med djurskyddet på SweHatch kläckeri och med avelsdjuren hos Aviagen Swechick. En del har filmats med dold kamera och fått stor medial spridning.
Hur påverkar detta er och förtroendet för svensk kyckling?
– Vi hanterar väldigt många kycklingar per år och varenda kyckling kontrolleras av en statlig veterinär, vilket är unikt för köttbranschen – allt är helt transparent. Men det är klart att det kan uppstå en avvikelse och att det går att hitta ett dött djur att filma. Så absolut, det är klart att vi kan bli bättre, det är grunden för allt företagande. Förtroendet för svensk kyckling är högt men det finns vissa saker i de där filmerna som inte ser bra ut och som självklart ska rättas till.
En annan kritik som riktats mot kycklingbranschen är den om snabbväxande kycklingar, så kallade turbokycklingar. Enligt Jonas Tunestål är diskussionen starkt förenklad.
– Djurvälfärd handlar framför allt om hur lantbrukaren hanterar sina djur och kvaliteten på fodret, och här i Norden med våra höga krav på djurvälfärd och minimal användning av antibiotika är vi outstanding.
Inom fågelindustrin mäter man något som heter ”foot pad score”, vilket indikerar kvaliteten på fötterna och även här ligger kyckling från Norden i topp.
Ett annat kvalitetsmått är dödlighet under uppfödningen.
– Död finns ju ute i naturen också men vi överträffar naturen många gånger om; dödligheten i kycklinguppfödningen är låg.

Här i Sverige äter vi nästan 24 kilo kyckling per person och år, enligt färska siffror från Jordbruksverket och Svensk Fågel. Trots lågkonjunktur och matinflation ökade konsumtionen av matfågel med en halv procent under förra året.
Men även om den totala konsumtionen går uppåt så är det framför allt lågpriskycklingen som tar marknadsandelar. Under 2022 ökade importen av kycklingkött i Sverige med drygt elva procent medan andelen svenskt minskade med cirka fyra procent.
– Det är det som blir så skevt. Vi har regelverk och rutiner som ligger i topp, sedan flödar det in billig importkyckling från Thailand och Brasilien till Europa som hamnar i förädlingsindustrin och i frysdisken i butikerna.
Har ni någon målbild för hur mycket kyckling svenska folket ska äta?
– Nej, men däremot har vi ett mål inom Scandi Standard om konstant tillväxt. Kyckling är det enda protein som växer just nu och vi siktar på att nå 15 procent under de närmaste tre åren.
Samtidigt ska vi ju äta mindre kött, enligt de nya Nordiska näringsrekommendationerna…
– Debatten är så polariserad, allt är en fråga om vilket perspektiv man har. Visst ska vi äta mer vegetariskt men det handlar om balans och att äta kött smartare. Ur ett klimatperspektiv är kycklingen långt mycket bättre än det röda köttet, den slår även laxen och en del av det växtbaserade, säger Johan Tunestål och ger sig in i ett långt resonemang kring resurseffektiv foderomvandlingsförmåga, korta transporter och lokal värdekedja.
– Vi tar vara på allting för att få ut så mycket värde ur fågeln som möjligt. Fjädrar blir biogas och inälvor blir proteinpulver och djurmat. Framåt jobbar vi för att ta hållbarheten ytterligare ett snäpp, med mer närproducerad soja från Europa och med ökat proteininnehåll från svenska åkrar och från insekter. Det kommer att hända mycket spännande med foderdelen.
Kommer besättningarna att bli ännu större eller finns det plats för mindre producenter?
– Jag tror att de är fel att storskalighet per definition är mindre hållbart, tvärtom kan skala driva hållbarhet på grund av ökad resurseffektivitet. Vi har både stora och medelstora anläggningar, och jag är förespråkare av det riktigt lilla lokala också. Det är ingen konkurrens till Kronfågel utan driver kategorin. Ju mer värde man kan ta ut ur en produkt, desto bättre är det för kategorin som helhet.

Jonas Tunestål ger ett lugnt och ödmjukt intryck. Han talar hellre om lagarbete än om sina egna insatser och förklarar att en av hans viktigaste uppgifter är att vara ute på anläggningarna och möta medarbetarna – att leda och motivera.
– Vi vill vara en god arbetsgivaren som ser människor och ger dem chansen. Hela livsmedelsbranschen har utmaningar att hitta folk men den bästa medicinen är att erbjuda en trygg arbetsplats där man ser möjligheter.
Han menar att köttbranschen i allmänhet kännetecknas av låga trösklar.
– Vi håller ofta till i de mindre orterna och ser till att det finns jobb även där. Vår näring är jätteviktig, inte minst för alla dem som behöver hjälp med att komma in i samhället, säger Jonas Tunestål och berättar att det på Kronfågel i Valla finns mer än 30 nationaliteter representerade bland medarbetarna.
Själv tycker han sig ha haft tur och har aldrig varit någon karriärplanerare.
– Jag brukar beskriva mig själv som mer vilja än talang. Jag har haft bra människor omkring mig, schyssta kollegor och chefer som vill mig väl. Sedan gäller det att systematisera turen med hjälp av eftertanke, kontinuerliga förbättringar och ifrågasättande av det man ser och hör.

FAKTA/3 snabba

Matinflationen: ”Vi befinner oss i ett prispressat läge, där många aktörer slåss om mindre pengar och trycket på import ökar. Det är nu om någon gång som vi verkligen måste stå upp för våra svenska mervärden här i Sverige.”

Kycklingvanor: ”När jag jobbade på Ugglarps åt vi mycket gris och nöt hemma, nu är det mer kyckling. Jag har svårt att inte leva med det jag gör. Bästa styckningsdetaljen är kycklingsteak. Jag brukar grilla den med skinnsidan mot gallret, då blir den riktigt saftig och fin.”

Biodiversitet: ”Våra kycklingbönder föder inte bara upp kyckling. De har ofta andra delar i sin verksamhet också, såsom odling av spannmål och att de håller landskapet öppet med ängsmark, vilket är Sveriges motsvarighet till regnskog.”

FOTO: Johan Marklund