Hon ska vända kris till verkstad

Nyfikenheten har alltid varit Sofie Eliasson Morsinks främsta drivkraft, en egenskap som tagit henne ut i världen och tillfört nya perspektiv.
– Mina föräldrar har alltid präntat in i oss syskon att vi ska ta alla chanser att resa och träffa människor och testa nya saker. Det gjorde att jag packade ryggsäcken och gav mig i väg direkt efter studenten. Så här i efterhand – inte minst nu när jag har egna barn – kan jag undra hur sjutton de vågade släppa i väg mig, säger hon och skrattar, där vi sitter i ett rum på fjärde våningen i Näringslivets hus i Stockholm med kaffe och morotskaka på bordet.
Det är här som bransch- och arbetsgivarorganisationen Livsmedelsföretagen har sina lokaler.

Hur känns det att ha tagit över rodret och vara styrelseordförande?
– Utmanande, hedrande och roligt! Jag har ju varit vice ordförande i två år så jag vet på ett ungefär vad jag gett mig in i, säger Sofie, som bara har lovord att ösa över sin företrädare på posten, HK Scans vd Lars Appelqvist.
Vilken prägel ska just du sätta på styrelsearbetet?
– Jag vill höja energin och lyfta blicken – och stärka samarbetet med handeln. Livsmedelsindustrin är en otroligt spännande bransch som just nu står inför väldigt tuffa utmaningar, säger hon och syftar på kriget i Europa, de största kostnadsökningarna i modern tid, den värsta elkrisen på decennier och en global ekonomi på väg mot recession.
– Den svenska livsmedelsindustrin har aldrig tvingats hantera lika många och allvarliga utmaningar som man gör just nu. Hela samhället har förändrats oerhört mycket på bara på några månader och är det någon gång som vi som organisation behövs så är det nu.
Samtidigt, säger hon, finns det något i en kris som skapar möjligheter och som gör att man kan komma ur den betydligt starkare.
– Men det kräver att vi som jobbar i branschen tuffar till oss. Vi behöver både tänka och göra annorlunda. Men framför allt måste vi börja tala med en gemensam röst.

Till vardags är Sofie Eliasson Morsink vd för Coca-Cola Europacific Partners Sverige, ett bolag som tillverkar drycker på licens av Coca-Cola Company, säljer och distribuerar.
Hur hon hamnade här är en lång historia som börjar i Frankrike, där hon träffade sin blivande man för 22 år sedan.
– Mark och jag pluggade på universitetet i Lyon båda två. Eller rättare sagt, jag läste ekonomi, han åkte mest skidor.
Eftersom fortsatta studier och en civilekonomexamen i Amsterdam började hon som trainee på öljätten Heineken.
– Att det blev just livsmedelsbranschen var en slump. Jag tyckte att det var ett spännande företag med produkter som jag kunde relatera till, säger hon och förklarar att Heineken är familjeägt och lite av Hollands motsvarighet till Ikea.
I samband med att hon fick uppdraget att etablera Heinekens nordiska och baltiska kontor flyttade familjen till Sverige, där hon raskt blev headhuntad av Coca-Cola Europacific Partners.
Så du fastnade i dryckesträsket?
– Precis! Och har man väl hamnat där så är det hopplöst att ta sig ur. Drycker är en oerhört levande kategori som växer snabbt med många nya spelare och stor innovationskraft. Här i Sverige ligger vi dessutom långt före de flesta andra marknader tack vare öppna och intresserade konsumenter som alltid är pigga på att prova nya saker.
Vad är det bästa med att jobba på Coca-Cola?
– Att kunna påverka och driva förändring i kraft av vår storlek. Jag vill driva hela dryckeskategorin åt rätt håll när det gäller hälsa och hållbarhet, såsom fler drycker utan socker i mindre storlekar och i förpackningar som är bättre för miljön, säger Sofie och förklarar att vägen dit går genom lyhörd kommunikation – det är bara så man kan påverka kundernas beteende.
– Men visst kan man dricka en söt läsk ibland, precis som man kan fika och äta smågodis. Det gäller att hitta en balans och vår uppgift är att erbjuda alternativ.
Vad dricker du helst själv?
– Vatten och kaffe – och så en och annan Cola Zero.
Att förena ett krävande vd-jobb med ett av Sveriges just nu viktigaste styrelseordförandeuppdrag – hur får man ihop den ekvationen?
– Vi är många vd:ar i styrelsen som alla har fullt upp. Jag tror att vi delar ambitionen att vi vill bidra till hela branschens utveckling och inte bara se till vårt eget. Det är roligt när perspektiven blir större, det ger energi och innebär även personlig utveckling. Och det som är kul, det hittar man alltid tid för.

Vi återvänder till det som alla talar om just nu: osäkra tider och branschens utmaningar.
– Det var länge sedan vi gick in i en sådan här lågkonjunktur och det påverkar oss alla. Elen, råvarupriserna, förpackningarna, transporterna, den svaga svenska kronan – det är en enda lång rad av utmaningar och osäkerhetsfaktorer.
Hur mycket värre blir det innan det blir bättre?
– Det är svårt att sia om hur kriget i Ukraina utvecklas och hur allt annat påverkas av det. Men jag tror att vi alla är inställda på att 2023 blir ett riktigt tufft år, sedan får vi se hur snabbt det kan vända, säger Sofie och fortsätter:
– Vi tillhör ju en bransch som aldrig kommer att försvinna och jag tycker att vi ska vara stolta för vilka vi är och vad vi kan betyda genom den här krisen. Men om Sverige ska ha en livsmedelssektor som kan föda en befolkning i en kris så måste livsmedelsproducenterna få förutsättningar att växa och utvecklas.
Därför är lönsamheten den absolut viktigaste frågan.
– Producenterna måste få betalt. För många av våra medlemmar är det helt nödvändigt att priserna höjs om man inte ska gå under. Vi har precis tagit oss igenom en pandemi och det finns liksom inga marginaler kvar att ta av.
Vilken roll ska Livsmedelsföretagen spela i krisen?
– Jag hoppas att vi kan använda den för att mobilisera och att göra branschen starkare tillsammans. Och då menar jag egentligen inte att vi ska begränsa oss till livsmedelssektorn utan hela det svenska näringslivet, oavsett industrigren. Det är genom att kroka arm som vi kan påverka politikerna och se till att skapa bättre förutsättningar.

När det gäller just livsmedel är hon inne på samma spår: Att framgång och förändring kommer när man växer tillsammans. Därför måste producerande och säljande parter hitta sina gemensamma nämnare.
– Vi har inte tid för något annat. Vi vill ju att konsumenterna ska hitta sina produkter i hyllan utifrån ett brett och bra sortiment av svenskproducerad mat och dryck. Nu måste vi fokusera på de viktigaste frågorna och sedan gå tillsammans.
Den mest akuta av dessa frågor är energikrisen.
– Här måste vi få till stånd omedelbara lättnader för de bolag som är värst drabbade. Och på längre sikt behöver vi öka tillgången på billig, pålitlig och fossilfri el, säger Sofie Eliasson Morsink, som hoppas att det blir lite mer verkstad nu när den nya regeringen är på plats.

Om energin är nummer ett på listan över industrins mest angelägna utmaningar så är kompetensförsörjningen en god tvåa, där det i dag saknas både bagare, livsmedelsforskare, livsmedels- och processtekniker, slaktare och styckare och allt däremellan.
Även regelkrångel finns med i toppen på listan över vad som måste förändras.
– Självklart ska det finnas regler. Men de måste användas till något konstruktivt för att hjälpa företagen att driva förbättrad kvalitet i stället för att bara vara kontroll. Och det måste ges samma förutsättningar oavsett var i landet verksamheten bedrivs.
Av den nye landsbygdsministern, Peter Kullgren, önskar hon ett större fokus på matproduktionen.
– Vi har ju länge lobbat för en dedikerad livsmedelminister, i dag är det så mycket som ska täckas in i rollen. Livsmedel är Sveriges tredje största industrigren men många tar den bara för given.
Därför, säger hon, behöver livsmedelsstrategin uppdateras.
– Inte minst måste man ta större hänsyn till hela flödeskedjan och fundera på hur vi kan minska vårt beroende av gödsel, drivmedel och andra insatsvaror. Sedan måste livsmedelsstrategin väga tyngre i myndigheternas dagliga arbete.

Sofie Eliasson Morsink ger ett lugnt men engagerat intryck under hela intervjun och har den där självklarheten i sig som bara den har som till 100 procent bottnar i det hon säger.
– Jag är ganska trygg i ledarrollen. När vägen framåt inte är tydligt utstakad och man hela tiden ställs inför nya utmaningar, då trivs jag som allra bäst.
Ok, då får du en utmaning nu: Hur ska vi öka den svenska livsmedelsexporten?
– Genom att bli lite mer som holländare, säger hon och förklarar att det handlar om mentalitet.
– I Holland kan man egentligen inte producera men man chansar och hoppas och säljer ändå. Här i Sverige utvecklar vi helt fantastiska tjänster och produkter och gör rätt i alla processer. Men sedan har vi en inbyggd försiktighet som gör att det inte lossnar, säger Sofie, som tror att en del av lösningen ligger i att bygga en ny typ av infrastruktur där språnget ut på exportmarknaden blir lättare att våga.
Hur mycket holländare är du själv?
– Haha, efter 22 år med en holländsk man så – en hel del!

Text: Agneta Renmark  Foto: Johan Marklund