Eon vill kroka arm med livsmedelsindustrin för att minska energisvinnet

Europas största och samtidigt mest underutnyttjade energikälla är ljummet vatten.
– Jag brukar kalla utsläpp av ljummet vatten för en tyst förorening och slöseri med koldioxid, säger Mats Carselid, affärsingenjör på Eon.
Under Livsmedelsdagarna i Tylösand berättade han om hur SIA Glass i Slöinge fått en mer cirkulär och kostnadseffektiv energianvändning tack vare Eons lösning ”ectogrid”, något som väckte stort intresse bland deltagarna. Livsmedel i fokus ringer därför upp honom och hans kollega Malin Johansson, marknads- och kommunikationschef på Eon energiinfrastruktur, för att få veta lite mer.
Vad är ectogrid för något, om ni ska förklara det väldigt enkelt?
– Det är ett system där fastigheter och verksamheter med olika typer av energibehov kopplas samman för att kunna dela överskott av värme och kyla med varandra. Det minskar såväl kostnader som påverkan på miljön, säger Mats Carselid.

Han förklarar att man kan göra både insättningar och uttag av energi, beroende på behov, med hjälp av värmepumpar och kylmaskiner i byggnaderna. På så sätt kan lågvärdig överskottsvärme eller kyla som normalt går till spillo tas tillvara, och hela energisystemets totala behov av tillförd energi reduceras.
Den tekniska möjliggöraren för att energidelningen ska fungera är mjukvaran ectocloud, en molnbaserad mjukvara som övervakar och prognosticerar byggnadernas energibehov och produktion för att automatiskt optimera flödet i nätet.
– I fallet med SIA Glass blir det mycket spillvärme från frysarna, som i stället för att fläktas bort leds med hjälp av rör in till ett djursjukhus på andra sidan vägen.
Hur vanligt är det här systemet inom livsmedelsindustrin?
– Tyvärr har den tillverkande delen av industrin inte kommit alls lika långt som man exempelvis gjort inom dagligvaruhandeln. I Sverige är det än så länge bara SIA Glass som använder ectogrid men vi vill gärna kroka arm med fler livsmedelsföretag. Det finns massor av spillvärme att ta vara på här i stället för att bara ånga ut det i luften med hjälp av kyltorn, säger Mats Carselid.
Hur ser det ekonomiska incitamentet ut?
– Det är väldigt svårt att ge ett enkelt svar på. När vi tar energi från ett ställe och leder till en mottagare så behöver ju denna inte köpa lika mycket fjärrvärme eller gas samtidigt som man får kylan på köpet. Det kan ofta handla om en halvering av det totala behovet av nytillförd energi. Dessutom sparar fabriken pengar på att slippa köra sina kyltorn och fläktar för att göra sig av med energiöverskottet. Kunderna får ju dessutom ett väsentligt sänkt koldioxidavtryck, säger Malin Johansson.
Hon förklarar att man ofta tar ett brett grepp på ett helt område, ett ”blandkvarter” med både bostäder, kontor och matbutiker med behov av både kyla och värme.
– Vi tittar även på områden där det finns spillenergi och ser vilken möjlig avsättning av denna som är möjlig i närområdet, som exempelvis spillvärme från en industri till närliggande bostadsområde.
Oftast står Eon för hela investeringen och både bygger och äger hela systemet och sköter servicen där kunden betalar ett på förhand satt konkurrenskraftigt pris.
– Vill man hellre äga rören i marken själv kan man välja att saminvestera och eventuellt även sköta drift och underhåll, säger Mats Carselid.