Det är en myt att innovationsgraden i livsmedelssektorn är låg

Avsikten med ”Innovation i livsmedelskedjan”, ett projekt finansierat av Tillväxtverket, är att identifiera i vilken utsträckning som små företag är innovativa och hur detta skiljer sig åt i olika delar av livsmedelskedjan. I en stor enkätundersökning har företag i kedjan fått svara på om de har introducerat en produkt, tjänst eller metod som är ny eller väsentligt förbättrad samt en följdfråga om den är ny för världen, för svenska marknaden, för branschen eller bara det egna företaget.

– 75–80 procent svarar ja på den frågan. Det visar att livsmedelssektorn är i paritet med andra näringar i Sverige och innebär att innovationsgraden i livsmedelssektorn inte ligger efter, som många tror. Däremot ser vi att jordbruksföretagen ligger lägre i innovationsgrad, säger Sara Johansson, forskare vid Jönköping University.

Observationen slår också hål på myterna att innovation bara sker i stora företag samt i och runt storstäderna.

– Det finns en tro att innovation bara uppstår i det myller av kreativitet, kunskap och influenser som finns i närheten av de stora forskningsinstituten och lärosäten samt där det innovationsstödjande systemet med inkubatorer, science parks och innovationskonsulter med mera ligger. Men så är det inte. Innovation händer i lika hög grad i glesa miljöer.

Forskningen visar dock att höjden, det vill säga nyhetsvärdet, på innovationerna är lägre i livsmedelskedjan jämfört med många andra sektorer i näringslivet, i synnerhet i jordbruksledet.

– En förklaring till detta kan vara att det under långt tid saknats strategiska satsningar för att omvandlaforskningresultat till innovationer i livsmedelskedjan.

Forskningsprojektet är unikt i den mening att det även inbegriper små företag, vilket andra undersökningar om innovationsförmågan i näringslivet inte gör och missar då många företag. I hela ekonomin har mer än 95 procent av alla företag färre än tio anställda, och i livsmedelssektorn är siffran ännu högre. Majoriteten av dessa finns dessutom på landsbygden.

Sara Johansson och hennes kollega Lina Bjerke har även tittat närmare på om företagen har gjort innovationen själva eller ihop med någon annan.

– Ungefär 50 procent har gjort den på egen hand, och bland dem om samverkar med andra aktörer uppger två tredjedelar av företagen att ett annat företag är den viktigaste partnern för att stärka innovationskapaciteten i det egna företaget.

Många svarar visserligen att de samarbetar med forskningsinstitut eller akademiska institutioner, men det är inte deras viktigaste samarbetspartner.

– Vi har en innovationspolitik i Sverige där vi tror att vi ska åstadkomma innovationer som grundas på världsledande forskning genom att vi tussar ihop forskare och företagare i olika projektkonstellationer. Men i allmänhet står forskare och näringsliv långt ifrån varandra, både kunskapsmässigt och vad gäller de incitament som driver forskare respektive företag. Man har helt enkelt svårt att förstå varandra.

Dessutom ser tidslinjerna helt olika ut. I ett forskningsprojekt kan det ta flera år från start till resultat.

– Då har företaget som behövde lösa ett problem gått konkurs för länge sedan.

Även konsulter, affärsrådgivare och främjandesystemet står långt ifrån forskningen, i synnerhet när det handlar om jordbruket.

– För att forskningsresultaten ska mynna ut i tillämpning behöver vi ett innovationssystem som ser till att kunskapen kommer i händerna på kreativa, entreprenöriella människor som kan se hur idéerna kan omsättas till något som slår på en marknad, säger Sara Johansson.

Bild: Sara Johansson, forskare inom nationalekonomi vid Jönköping University.

Rapporten kan laddas ned i sin helhet här: Innovation i livsmedelskedjan

I morgon, torsdagen den 11 november kl 8:00 – 8:55, håller Sweden Food Arena ett webbinarium där de presenterar de viktigaste slutsatserna från projektet. Mer information och anmälan sker här:  Webbinarium