Laxens dna påverkas negativt av odling och utsättningar

– Det finns helt klart genetiska risker med laxutsättningar, och med tanke på det så borde dagens modell för utsättningar ses över. Genom att anpassa utsättningsmängderna kan vi minska riskerna för felvandring och oönskad genetisk påverkan på vilda laxbestånd, säger Johan Östergren, forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) och huvudförfattare till en studie som nyligen publicerats i den ansedda tidskriften ”Proceedings of the Royal Society B”.

I studien jämfördes den historiska och nutida genetiska populationsstrukturen hos 13 svenska laxbestånd i Östersjön. I en dna-analys jämfördes data insamlade på 1920–30-talet, det vill säga före utbyggnaden av vattenkraften, med nyligen insamlade prover från samma älvar.

Resultaten visar att det skett genetiska förändringar i de flesta av laxbestånden, och att dessa blivit mer genetiskt lika varandra nu än för 100 år sedan. Förändringarna kan kopplas till omfattande utsättningar som skett främst för att kompensera för minskad naturlig laxproduktion till följd av vattenkraftsutbyggnaden. Ibland har även utsättningar skett i vildlaxälvar i syfte att förstärka svaga bestånd. Konsekvensen kan bli sämre förmåga hos den vilda laxen att klara framtida miljöförändringar.

Förändringarna är störst i små vildlaxbestånd och i de bestånd som idag enbart upprätthålls genom så kallad kompensationsodling i utbyggda älvar utan naturlig reproduktion. De vilda laxbestånden är dock fortfarande genetiskt olika och viktiga att bevara.

– Det är intressant men också förväntat att de största vildlaxbestånden, som det i Torneälven, är i stort sett oförändrade genetiskt sett. Dessa har uppenbarligen haft ett tillräckligt högt antal lekfiskar genom åren, vilket fungerat som en buffert mot inblandning av gener från främmande ”felvandrad” lax, säger Johan Östergren.

Forskarna efterlyser mer noggranna studier av när och hur förändringarna skett för att få bättre kunskap om hur kompensationsutsättningarna bör hanteras i framtiden. Det är dock redan nu tydligt att dagens modell för dessa laxutsättningar bör ses över för att minska genetiska risker.