Livsmedelsberedskap: Forskare räknat med vilt

Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Statens veterinärmedicinska anstalt och ett konsultföretag har beräknat viltköttets ekonomiska värde som beredskapsreserv i olika län, alltså ett kött som kan bidra till en önskvärd nivå på livsmedelsförsörjningen i en krissituation med störningar i handeln med omvärlden.
– Vår studie pekar på att myndigheter, företag och organisationer som eftersträvar en effektiv livsmedelsberedskap bör se Sveriges viltstammar som en beredskapsresurs. Den är också relevant när vi diskuterar hur stora viltstammar vi ska sträva efter i viltförvaltningen, säger Ing-Marie Gren från SLU, som har lett arbetet.
Viltköttets beredskapsvärde handlar om vad det skulle kosta att producera motsvarande mängd livsmedel i jordbruket i ett krisläge. För att göra dessa beräkningar behövde forskarna först göra en uppskattning av hur mycket kött det finns i stammarna av älg, rådjur, vildsvin och dovhjort i Sveriges län, och sedan beräkna det ekonomiska värdet när det gäller livsmedelsberedskap.
Studien visar att viltköttets beredskapsvärde påverkas starkt av hur avskuret Sverige blir från handel med omvärlden i en kris. Om importen av livsmedel och insatsvaror skulle halveras, vilket gällde i genomsnitt under andra världskriget för Sveriges del, skulle viltköttets sammanlagda beredskapsvärde vara 5,1 miljarder kronor. Om importen enbart minskar med 35 procent sjunker beredskapsvärdet till 0,1 miljarder.
Älg- och vildsvinsstammarna svarar för vardera 43 procent av det totala värdet. Älgen har särskilt stor betydelse i norra Sverige, där älgpopulationerna är stora, medan vildsvin har en avsevärd betydelse i södra Sverige.
– Det här innebär att viltet kan ha ett betydande värde på kort sikt. Att viltresurserna är utspridda över hela landet betyder också att riskexponeringen minskar i en krissituation, eftersom livsmedelsproduktionen är starkt koncentrerad till södra Sverige.
Studien belyser möjligheten att använda viltförvaltningen som ett verktyg i livsmedelsberedskapen. En fördel gentemot kött från boskap är de relativt enkla lagringsmöjligheterna. Det är dock välkänt att populationer av vilt för med sig olika typer av kostnader.
– Viltförvaltningen måste också ta hänsyn till andra aspekter, såsom bevarandekrav och kostnader för skogs- och jordbruket och för samhället i stort i form av trafikolyckor. Kostnader för ökade viltstammar ska därför jämföras med kostnaderna för andra åtgärder som ger samma beredskapsvärde, till exempel beredskapslager eller ökad kapacitet i livsmedelssektorn under fredstid, säger Ing-Marie Gren.