“Branschen är svältfödd på uppmärksamhet”

Marie Gidlunds uppdrag är att samla hela livsmedelskedjan, från lantbruk och fiske till industri, handel och restaurang, tänka nytt, systematiskt och tvärvetenskapligt, samt identifiera olika behov för att säkra innovationskraften.

Vad har hittills förvånat dig mest i det här jobbet?

– Engagemanget och viljan som finns bland företag och organisationer att göra något, att alla verkligen brinner för att utveckla den svenska livsmedelsnäringen. Det här är en anorektisk bransch som är varit svältfödd på uppmärksamhet och visionära satsningar från politiken, samtidigt som man brottas med stora lönsamhetsproblem, säger hon, och kallar sig själv lite skämtsamt för ”superkatalysatorn” som ska få saker att hända.

Visionen är ”Hållbar matinnovation för tillväxt i Sverige och njutning i hela världen”. Och de konkreta målsättningarna är att branschen till år 2030 ska ha fått fram 50 nya livsmedelsinnovationer som tillsammans omsätter en miljard euro, ha skapat 50 000 nya jobb inom livsmedelssektorn och ha en exportandel som ligger på 50 procent.

Utmaningen är den dåliga lönsamheten i hela livsmedelsbranschen, genom hela värdekedjan. För att utveckla livsmedelssektorn till en svensk kärnsektor i världsklass måste man få igång goda spiraler: Mer forskning och kunskap hos företagen gör att man får fram fler innovativa produkter och tjänster som kan öka värdet på det som produceras. Ökat värde ger ökad konkurrenskraft vilket ger ökad lönsamhet. Och den som tjänar pengar vill även investera, i maskiner och i sig själv och i sina medarbetare. 

– Vi vill ha en långsiktig statlig satsning på 400 miljoner per år till forskning och riktade insatser mot livsmedel. Och vi behöver hjälp från både politiken, universiteten och myndigheterna, med stödjande funktioner och regelverk som underlättar tillväxt, vi behöver forskarcheckar och test- och demonstrationsanläggningar, säger Marie Gidlund och menar att det finns pengar i systemet, men att de måste samordnas bättre för att få ett momentum.

– Forskning är en investering, ingen kostnad. Det är få pengar som kan utveckla så mycket kunskap och sedan resulterar i varor och tjänster och expandera. Det här en kärnsektor men ses inte som det; hela kedjan och dess potential är en oslipad diamant. Vilken annan bransch räknar med att kunna skapa 50 000 nya jobb? Att vi kan utveckla hälsosamma, säkra och klimatneutrala livsmedel är både en näringspolitisk, jordbrukspolitisk, socialpolitisk, arbetsmarknadspolitisk och försvarspolitisk fråga. Mat är en superviktig samhällsstrategisk fråga som skär genom alla departement.

Så varför får inte maten det intresse och de investeringar den förtjänar?

– Tja, alla kan koka ett ägg. Mat är helt enkelt inte lika spännande som bilar och specialstål.

En del av problemet är enligt Marie Gidlund att vi i Sverige har ett traditionellt synsätt ”som är marinerat i fordon, pappersbruk och gruva” och därför inte förstår att utnyttja potentialen i våra rena jordar, magiska midnattsljus och höga smaker.

– Vi behöver bli bättre på att ta vara på våra unika mervärden och utveckla dem till innovativa och förädlade produkter för att kunna ta matchen ute på världsmarknaden, säger Marie Gidlund och exemplifierar med blåbär.

Knappt fem procent av dem som växer här i Sverige tas tillvara trots att det är de lätt skulle kvala in under benämningen superbär eftersom de är så rika på antioxidanter. De mesta bären exporteras och processas i andra länder. I Finland däremot har man förstått potentialen och genom en medveten storsatsning på ”non wood forest-produkter” kan de nu sälja förädlade blåbär för över 1 500 kronor kilot.

I höstas bjöd hon in kocken Paul Svensson, livsmedelsproducenten Lennart Bengtsson och forskare från RISE och Linköpings universitet för att tillsammans tala om matens potential längs med livsmedelskedjan.

– Det är när man kombinerar beställare med leverantör som vi kan få en samsyn i vad som efterfrågas och vad som behöver utvecklas. Jag tror på kraften i möten, att träffas och samtala löser upp knutar och leder framåt. Det är bara tillsammans vi kan innovera och hitta nya tekniklösningar och nya affärsmodeller. Tänk bara på hur mycket data dagligvaruhandeln har och vilken fantastisk produktutveckling det skulle kunna leda till.

Hennes bästa tips till livsmedelsindustrin för att öka innovationsgraden är att plocka in människor från helt andra branscher, ”nördar” inom sina respektive expertområden som kan ifrågasätta och se både problem och möjligheter ur en annan synvinkel.

– När jag själv gick från pappersindustrin till tunnbrödsindustrin kunde jag absolut ingenting om falltal eller gluten men jag visste ju precis hur det här med fibrer fungerar – oavsett om det är deg eller pappersmassa i linjen. Att tillföra nya perspektiv som utmanar de egna tankegångarna är nyckeln för att bygga en stark organisation och skapa tillväxt.

AGNETA RENMARK