Hon tror på landskapsmodellen: ”Maten måste ha ett sammanhang”

Tillsammans med författaren och lantbrukskonsulten Gunnar Rundgren och lantbrukaren Elin Rydström har Ann-Helen Meyer von Bremen skrivit en uppmärksammad debattartikel som nyligen publicerats i Svenska Dagbladet. För att återskapa matens sammanhang för trion fram en så kallad landskapsmodell för mat:

– Vad vi lägger på vår tallrik formar landskapen, men det som sker ute på åkrarna och betesmarkerna, styr också vad som hamnar i vår matkasse, säger hon.

Modellen bygger på att hushålla med de lokala resurserna för att utveckla ett hållbart ekosystem och en regional matkultur, vilket i sin tur leder till ett varierat landskap med stor variation av grödor och djur.

– Tanken är att återskapa sambandet mellan maten vi äter, landskapet den kommer ifrån och människorna som producerar den. Maten vi äter kommer därför att se olika ut beroende på var i landet man befinner sig. Att äta ekologiskt, klimatsmart, närodlat och i säsong är inget som klistras på som extra krav utan blir en naturlig konsekvens av den här modellen, säger Ann-Helen Meyer von Bremen.

Men tror du verkligen att detta är möjligt?

– Ja, det är dit vi behöver komma. Energin kommer att tryta i framtiden och därmed bli dyrare. Dagens globala livsmedelskarusell är helt beroende av energi och transporter. Landskapsmodellen bli det verktyg som saknas för att koppla ihop energifrågan med livsmedelspolitik och jordbrukspolitik – och med kost, miljö, kultur och hälsa.

Vilka kommer att driva de här utvecklingen då?

– Redan nu ser vi en kommersiell motkraft i form av bland annat reko-ringar, andelsjordbruk och bondens marknad. Men det kommer även att krävas politiska beslut. Många har insett allvaret och talar om vikten av att öka självförsörjningsgraden och att minska klimatpåverkan från livsmedelsproduktionen. Då är det här en del av lösningen, säger Ann-Helen Meyer von Bremen, och menar att vi med dagens höga livsmedelsimport bara förflyttar problemen.

Enligt henne sker 60 procent av klimatpåverkan, och mellan 75 och 97 procent av användningen av kemiska bekämpningsmedel för vår mat, utomlands.

Men de politiska målen handlar ju inte bara om att öka självförsörjningen utan även den svenska livsmedelsexporten…

– Ja och det går inte ihop. Hela tanken med den här modellen är att matens som produceras här i Sverige ska konsumeras lokalt och regionalt. Men jag märker en stor skillnad i inställning bland både allmänhet, producenter och beslutsfattare. Förr kunde man inte yppa något sådant här utan att bli kallad bakåtsträvare. Nu inser allt fler att det här med total frihandel inte är helt lyckat.

Hur skulle landskapsmodellen påverka svensk livsmedelsindustri?

– Den behöver bli mer decentraliserad. För några år sedan var jordbruket och själva råvaruproduktionen ingen viktig fråga för industrin Det är ett helt annat tonläge nu när allt fler är angelägna om att använda ord som närproducerat i sin marknadsföring – eftersom det säljer.

Så vilka är dina tips till industrin?

– Att köpa råvaror så nära det bara går, naturligtvis beroende på vad det är man tillverkar. Kaffe är ju en sak, men när det gäller exempelvis produkter från mejeri, slakteri och charkuteri. Det är ett sätt att få fart på utvecklingen och sysselsättningen – att få hela landsbygden att leva, säger Ann-Helen Meyer von Bremen.

– All handel alltid handlar om relationer. Företag som är lokalt förankrade har helt andra förutsättningar att bygga relationer med sina kunder. Och den som har lokal förankring agerar även på ett annat och mer ansvarsfullt sätt.

AGNETA RENMARK